I väntan på tid och inspiration skickar jag ut ett nästan färdigt inlägg jag började med för länge sedan...
--------------------------
Jag har ägnat lite tid åt boken Att leva ett liv inte vinna ett krig av Anna Kåver. Själva läsupplevelsen är väl inte så mycket att hurra för, det mesta kändes som självklarheter som tuggades om och om igen. Men så här i efterhand märker jag att några av tankarna hon försöker plantera i boken ändå nästlat sig in i mitt tänkande, och det är nog närmare bokens syfte än just en spännande läsupplevelse.
Det Kåver försöker få oss att göra är att i korthet att i större utsträckning acceptera våra egna tankar och känslor och sakernas tillstånd. Det är klokt, och ibland så klokt att det blir riktigt tråkigt. Antagligen skulle världen vara ett bättre ställe om alla kunde ha den självdistansen, antagligen skulle många kunna må mycket bättre, men det skulle kanske bli lite tröttsamt i längden om alla var så kloka. Och många bra berättelser om komplicerade relationer skulle nog aldrig bli skrivna.
