08 mars 2010

Länge leve dem som inte gjorde det.

Jag hoppar på veckans tematrio hos Lyran och väljer ut tre läsvärda gamla svenskar. Ingen av dessa blev dock särskilt gammal, eftersom de alla tre valde att försvinna i förtid.

1. Karin Boye har med sin kultstatus nästan tjatats sönder. Men hon är ju så lysande att det faktiskt inte går! Hon får det att verka så enkelt att skriva poesi på vers; det är genialt. Kallocain var det länge sedan jag läste, den skulle jag gärna läsa om.

2. Stig Dagerman var en förträfflig novellist och hans dagsedel-dikter är så vassa i sin kyliga indignation. Många är ju direkt tidsbundna, men skulle tyvärr, med någon mindre förändring, fortfarande träffa rätt. Den här fanns i min barndoms diktbok.

3. Om jag kommer att tänka på en dikt jag har läst någonstans visar den sig ofta vara skriven av Hjalmar Gullberg. Död amazon gör mig tårögd varje gång.

7 kommentarer:

  1. Åh, tre fina, fina. Gullberg är en av de få diktare vars strofer studsar runt i mitt huvud också (det var en av de mycket få - tre totalt tror jag - diktsamlingarna som fanns i mitt barndomshem, kanske är det därför). Död amazon gör också mig gråtfärdig.

    Jag har en biografi om Boye som jag måste få läst nån gång. Och faktiskt flera Dagermanböcker olästa i bokhyllan också. De kan ju inte alla behöva vänta till pensionen!

    SvaraRadera
  2. Åh - Jag får rysningar längs ryggen när jag läser "Död amazon"

    Stig Dagerman-dikten hade jag inte läst förut. Tack för den! Så fin och gripande.

    SvaraRadera
  3. Jag har faktiskt inte läst någon av Dagermans romaner, bara dikter och noveller. Det har jag att se fram emot!

    Har du sett, förresten att jag håller på med min fina julklapp nu! Jag återkommer om den!

    SvaraRadera
  4. lustigkulle: Kul att få visa vägen!

    SvaraRadera
  5. Hej! Är du med ikväll och chattar om Kunzelmann & Kunzelmann?

    SvaraRadera
  6. Du får göra det! Blir intressant att se vad du tycker! :)

    SvaraRadera