30 september 2009

Året-runt-böcker

Lilla O har knåpat ihop en enkät, som jag svarar på utan att ha läst andras svar först. (Det här var riktigt länge sedan i Lilla O:s bloggliv, men ganska nyss i mitt!)

Berätta om:

- en bok om en ny början.
Det går an av C J L Almqvist. Berättelsen om hur nyförälskade Sara och Albert slutligen bestämmer sig för att leva tillsammans utan att gifta sig. Beslutet (eller kanske snarare Alberts vilja att gå med på Saras krav) utgör en ny början för dem, men symboliserar också en ny början för synen på äktenskap i stort. Författaren själv fick med skriften en ny början på livet som författare i blåsväder.

- en vinterbok.
Värddjuret av Marie Hermansson utspelar sig i ett vinterlandskap som står som en tydlig kontrast till det tropiska växthus där huvudpersonen befinner sig i stora delar av romanen. Jag läste den här boken alldeles nyligen och är fortfarande lite arg på den, eftersom jag inte förstod den. Jag har letat och letat i texten, tänkt och tänkt, men får fortfarande inte ihop det. Det känns trist eftersom jag gillade den till en början.

- en vårbok.
Den här var svårast. Slutligen får det bli en till Astrid Lindgren-bok, nämligen Ronja Rövardotter. Våren kommer med möjlighet till frihet och frigörelse för de unga rövarbarnen. Filmens vitsipps-scener är klassiska!

- en bok med ett födelsedagskalas.
Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson. Här finns ett sånt där förskräckligt födelsedagskalas där huvudpersonen av klasskamraterna luras att tro att hon är något, bara för att de så grymt som möjligt ska kunna bevisa att hon inte är det.

- en sommarbok.
Ut och stjäla hästar, av Per Pettersson. Den här kritikerrosade romanen lyssnade jag till alldeles nyligen. Den utspelar sig visserligen delvis på senhösten, men det är de starka minnena från en sommar i berättarens ungdom som är mest framträdande. Eftersom denna bok är med i Lyrans jorden-runt-utmaning tänkte jag skriva lite mer om den vid något senare tillfälle.

- en bok om bröllop.
Blodsbröllop, av Federico García Lorca, kom jag att tänka på häromdagen när jag såg uppsättningen av Bernarda Albas hus som sändes i SVT. Jag såg dem en gång sammanförda till en uppsättning. Lorca är alltid fantastisk och den uppsättningen var otroligt gripande. Jag kan minnas vissa av scenerierna, ljussättningen, den tryckande, tragiska stämningen som gjorde att man knappt vågade andas.

- en höstbok.
Här får det bli en barnbok: Jamen Benny av Barbro Lindgren. Egentligen är det inte Lindgrens text utan Olof Landströms bilder som gör detta till en höstbok. Höstlöven yr och lillebror har en mysig stickad Peru-mössa.

- en bok om skolan.
Här får det bli en Harry Potter-bok, vilken som helst. (Fast jag har ju, skam till sägandes, 2½ HP-böcker kvara att läsa!) Visst är trollkarlsskolan fantastisk på många sätt, men som lärare sitter man ibland och slår sig för pannan över orimligheter, som att skolan t.ex. tillåter tävlingar där elever faktiskt utsätts för livsfara. Det skulle aldrig hända i Sverige! :-)

- en julbok.
Den första jag kommer att tänka på är Alla vi barn i Bullerbyn, eftersom jag hade just julavsnittet på skiva när jag var barn. Barnen bakar pepparkakor, hugger gran och åker på julkalas i släde - kan det bli juligare än så? Sedan poppar ju Gardells Mormor gråter upp, som en antites till Bullerbyn!

- en bok om ett avslut eller avsked.
Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg. Kristina gör sorti och Karl-Oskar avslutar sitt liv. Som läsare måste jag också ta avsked av de älskade romanfigurerna. Oj, vad jag drog på de sista sidorna i den boken - den fick bara inte ta slut!

3 kommentarer:

  1. Du skriver verkligen levande! Ser fram emot att läsa Ut och stjäla hästar som jag hört mycket gott om.

    SvaraRadera
  2. Vilka bra exempel du har här. Jag har funderat länge över den här enkäten, men jag kör hela tiden fast på några ställen.

    Dessutom är det trevligt att konstatera att jag läst alla de böcker du nämner utom Lorca. Jag måste läsa Lorca. Förr eller senare.

    SvaraRadera
  3. Vixx: Fast Lorca ska nog hellre ses, eller åtminstone höras. Äh, han duger förresten alldeles utmärkt att läsa, men det riktigt maggropssugiga kommer nog med scengestaltningen (om den är bra).

    SvaraRadera