Sidor

03 mars 2010

Här och där, nu och då

Det är kul att läsa flera böcker samtidigt och hitta kopplingar dem emellan. Ibland kanske de utspelar sig under samma tid fast på två olika platser, som när jag läste Glasfåglarna och Everything is illuminated och Sista kulan sparar jag åt grannen i tät följd. Alla tre utspelar sig delvis vid tiden för andra världskrigets utbrott, och det är intressant och lite svindlande att tänka sig dessa personer existerar samtidigt i sina olika världar, med sina olika bekymmer och glädjeämnen. När Nancy cyklar till posten på den uppländska landsbygden planerar man bröllop i Ukraina. Fast böckerna är helt olika i stil och innehåll kan de ändå knytas samman.
För en tid sedan läste jag Analys av ett mord samtidigt som jag lyssnade på Frukost på Tiffanys. Ja, alltså, jag har inte simultankapacitet nog att läsa och lyssna samtidigt (om jag ändå hade det!), men jag varvade dem. Båda utspelar sig i New York fast vid olika tider. I Analys av ett mord låter Jeb Rubenfeld oss få vara med när Sigmund Freud för första gången besöker staden år 1909. Han dras av en slump in i en mordutredning eftersom ett vittne verkar ha drabbats av ofrivillig stumhet och minnesförlust. Det mesta av handlingen är fiktivt förstås, men det blandas med vad som känns som gedigna kunskaper både om Freud och psykoanalysen och om livet i New York vid den här tiden. En rolig detalj är t.ex. beskrivningen av hur hästdroskorna mer och mer börjar ersättas av automobildroskor. Bra, tycker de flesta, för då slipper man föroreningarna (läs: hästskiten)! Det finns inget bättre sätt att lära sig om historia än att läsa skönlitteratur. En riktigt duktig och påläst författare kan verkligen levandegöra de historiska förloppen och hur de påverkade vanliga människor. Just New York vid just den här tiden känns dessutom extra intressant för mig eftersom min mormorsmor bodde där då.
I Frukost på Tiffanys har det blivit 40- eller 50-tal i New York och vi får lära känna den unge författaren som lär känna den irriterande men fascinerande nittonåringen Holly Golightly, som bor i hans hus. Truman Capotes kortroman/långnovell är mycket mer ett personporträtt än en miljöbeskrivning men i vissa scener skymtar staden fram, men mindre, mer hemtrevlig än i Analys av ett mord. Jag gillade verkligen Mathias Henrikssons inläsning av berättelsen. Han får till den där femtiotalstonen i Hollys repliker. Och då kan jag se dem framför mig, de nu drygt åttioåriga tanterna i bekantskapskretsen; unga, sprudlande, gestikulerande och mer vågade än man idag skulle kunna tro. Även den närmaste, personliga historian kan få liv genom litteraturen!
(Jag ber om ursäkt för hur detta inlägg ser ut! Uppenbarligen var det ingen bra idé att skriva det på annan plats än i direkt i bloggen. Jag får bara inte till radbrytningarna!)

5 kommentarer:

  1. Åh, jag gillar också att läsa om samma tid eller samma plats i böcker som inte i övrigt har någon anknytning. Jag hamnar ofta i 20-talet, upptäcker jag. (Och så hamnar jag ofta i England också.)

    En annan sak som är intressant är om boken utspelar sig på exempelvis 20-talet, eller om den också är skriven vid den tidpunkten. Ja, det kan gälla vilken bok som helst, men jag tycker ofta det kan vara en otrolig skillnad. Någon från 2010 som förlägger sin bok till 20-talets London kan vara helt otroligt upptagen av hästdroskor och modden på gatorna, medan någon som själv levde i Londeon 1920, och beskriver sin samtid inte ägnar det ett ord, eftersom det var helt självklart. Ibland är det rent outhärdligt att läsa historiska romaner som utvecklar sig till en etnologisk studie i mat-kläd-sov-bygg-hygien-köksutrustnings-vanor...

    Men det är väldigt spännande det där att få ta del av samma tid elelr plats utifrån olika utgångsvinklar. Och just att föreställa sig att många personer samtidigt postar brev och gifter sig - det är ju nästan som vad folk håller på med i verkliga livet! :-)

    SvaraRadera
  2. Ja, det är en spännande tanke!!! ( att tänka personerna existerar samtidigt i sina olika världar, med sina olika bekymmer och glädjeämnen)

    Du får gärna vara med i vår bokcirkel! det skulle vara kul!!!

    SvaraRadera
  3. Vixx: I det här fallet var det den etnologiska studien som var den största behållningen med boken, så jag var tacksam för alla beskrivningar av byggande och societetsliv och folks arbetsuppgifter! Själva deckargåtan var väl ok men jag fastnade inte direkt för personerna.

    Boktokig: Som sagt, vi får se om jag pallar att lyssna på herr Vallgren i 16 timmar... :-)

    SvaraRadera
  4. L: Jo, men alltså så är det ju ibland - miljö och kringgrejer är större behållning än storyn. Och jag är extremt intresserad av hur det egentligen var (så där dumt upphakande på saker som inte stämmer), men om beskrivningarna av vallgravsgrävandet eller krinolinmodet inte bidrar till romanstoryn så ska det bort. Det kan hoppa in i en etnologisk avhandling, till exempel, som jag gärna avnjuter vid annat tillfälle.

    Frukost på Tiffanys vill jag läsa, förresten.

    SvaraRadera
  5. Vixx: JAg förstår hur du menar, även om jag själv nog inte råkat ut för så mkt sådant. Jag tror att i detta fall har författaren byggt upp storyn omkring de historiska detaljer han gärna velat berätta om. Eftersom en av huvudkaraktärerna är byggherre, t.ex., så får vi veta mkt om vad och hur det byggs i staden. Och Freudbesöket ägde ju faktiskt rum, så där har han blandat fakta och fiktion. Jag tycker att det kan funka att göra så. Fogelström låter ju t.ex. gärna sina karaktärer få bevittna eller delta i tidstypiska aktiviteter eller specifika historiska händelser. Jag älskar det!

    SvaraRadera