Sidor

20 september 2010

Hon som det handlar om

Lyran efterlyser tre böcker med kvinnonamn i titeln i veckans tematrio. Här kommer de:

An någon outgrundlig anledning kom jag först att tänka på Fröken Smillas känsla för snö av Peter Höeg. (Sorry, jag vet inte hur jag får in ett danskt ö här.) Det jag minns bäst från den är de oväntat obehagliga vändningarna, en eldsvedd skalp, en udda sexscen och ett riktigt bra slut. Och så minns jag att jag läste den på en tågluff i Italien, i stekande julihetta! Vad minns du?

Mitta andra val blir Mästaren och Margarita av Bulgakov. Den berättelsen är ju fantastiskt märklig och härlig och påminner, när jag nu tänker på det, en hel del om Kärlekens historia av Nicole Krauss, som jag undvek att skriva så mycket om i vintras. Den förra börjar t.ex. på en parkbänk medan den senare slutar där. Båda berättelserna innehåller borttappade manuskript. Det kanske finns fler likheter än så? Bäst att läsa om Bulgakov vid tillfälle!

Chefen fru Ingeborg av Hjalmar Bergman är så bra, helt enkelt för att Hjalmar Bergman är så bra. Finns det någon som skriver som han idag? Jag tar gärna emot tips! Fast, jag kan ju för all del läsa alla Bergman-böcker först. Har just börjat läsa om Farmor och vår herre och så kanske borde skriva ett inlägg om nostalgikicken i att lyssna på Markurells i Wadköping i våras. Minns ni förresten TV-filmatiseringen av Chefen fru Ingeborg, med Mona Malm och Björn Kjellman? Den var fin!

7 kommentarer:

  1. Vad du är på idag då?!

    Jag har läst Smilla två gånger åtminstone och minns ingen skalp eller udda sexscen (nu blir jag väldigt sugen på att läsa om – vadå för sexcen?). Jag minns de där fotspåren i snön, som pojken (vad hette han? Elias, va?) lämnat och Smilla tolkade. Och så minns jag Smillas styvmor, balettdansösen. Och att jag var helt övertygad om att Fröken Smilla var typ 54 år, rätt tjock och totalt misslyckad. Vi kan säga att jag fick en chock när jag såg att Julia Ormond (eller vad hon heter) var castad som Smilla, haha.

    Jag läser Krauss nu faktiskt. För att du har nämnt den. Ska bli spännande att se hur den tar sig – just nu är den lite seg tycker jag. :-)

    Jag älskar Hjalmar Bergman också. Flicka i frack är en favorit – har du kollat den? Och jag fick väldigt mycket Bergman-känsla när jag läste Elin Wägners Pennskaftet i våras. Den tror jag du skulle gilla om du inte läst den - kort och rapp och helt vansinnigt rolig. Och så det där med kvinnlig rösträtt och blablabla som det alltid tjatas om. Folk har glömt bort att tala om at det är en BRA bok.

    SvaraRadera
  2. Vixx: Ja, jag har ju egentligen annat att göra. Det brukar vara en bra källa till inspiration... ;-)

    Ånej, varför skrev jag det där... nej, jag ska inte gå in på detaljerna med sexscenen, jag vill inte få för många konstiga googlingar hit! :-) Och spåren i snön minns jag också förstås!

    Seg?! Hm, det kanske den är... Men, nej! Den är ju underbar!

    Flicka i frack tror jag att jag har börjat läsa någon gång, men Pennskaftet har jag inte provat. Ska kolla upp den.

    SvaraRadera
  3. L: Ja, jag klagar inte. Tematrion brukar dessutom vara ett bra sätt att få ihop ett litet inlägg.

    Jag måste läsa om Smilla i vilket fall. Är det hon och grannen som får ihop det? (Varför minns jag inte sånt där? Varför ska jag glömma bort just udda sexscener när jag minns en massa andra oväsentligheter?)

    Och Krauss är inte seg på det sättet. Men jag är inne i en period där i princip allt är segt att läsa (då bloggar jag i stället, vilket kanske framgått de senaste dagarna, haha), och jag har lagt ifrån mig ett tiotal väldigt bra böcker halvlästa. Av ren rastlöshet. Jag tycker för övrigt att Kärlekens historia påminner en hel del om Extremely loud and Incredibly close av Safran Foer. Har du läst den? Också såna där konstiga gamla män i NY ;-)

    Jag blev helt knockad av Pennskaftet. En av mina största och mest oväntade upplevelser i våras. Jag har alltid trott att Wägner var ett sånt där "måste" som man läser för att man trots allt är feministisk lagd och så där, och så var boken så vansinnigt rolig och bra att det inte var klokt. Den är under 150 sidor (130 tror jag), och överkomlig även om man inte "hinner" läsa, det tror jag jag vågar lova.

    SvaraRadera
  4. Vixx: Ja, Foer är ju en annan favorit (även om jag gillar Everything is illuminated ännu bättre), och jag antar att han är Krauss favorit också iom att de är gifta! :-)

    SvaraRadera
  5. Åh ja Hjalmar Bergman, mera Hjalmar Bergman- det säger jag!! Jag tycker också så väldigt mycket om hans böcker (jag har förstås inte läst alla)- Min favorit är Jag, Ljung och Medardus- men det är nog mycket av sentimentala skäl... (den var en högläsningsbok i skolan)- men Flicka i frack, Markurells (jag minns Edvin Adolfsson i TV-serien som gick för många år sedan nu). Jag saknar verkligen de där fina inspelningarna. Det vore något att visa på TV i stället för alla hemska "reality"-program. (hu).

    SvaraRadera
  6. Ingrid - den borde väl gå att få tag på, TV-inspelningen? Jag, Ljung och Medardus vet jag inte ens om jag har hört talas om. Måste ha läst titeln någon gång, men den ska jag ta mig en titt på!

    SvaraRadera
  7. Tyvärr har jag inte kvar min Smilla-bok, nu blev jag ju nyfiken...

    SvaraRadera