Sidor

22 november 2009

Alldeles, alldeles betagen

Det skulle kunna vara så att jag just har läst världens bästa bok. Jag borde egentligen inte skriva det, för då kommer kanske den som läser detta och sedan läser boken att ha alldeles för höga förväntningar på den. Fast jag skulle säga att den klarar höga förväntningar.

Boken som har tagit mig med storm är Kärlekens historia av Nicole Krauss. Den är så välkomponerad, så vemodig, så... äh, orden låter futtiga. Man vill liksom bara krama den!

Kärlekens historia är en berättelse om kärlek, ensamhet, överlevnad - eller sammantaget, om att överleva utan den man älskar. Samtidigt handlar den om författarskap och litteratur, om att uttrycka sin kärlek och saknad, eller att inte kunna det.

Ju mer jag tänker på den här berättelsen desto större blir den. Jag vet inte om jag vill prata för mycket om den än - den ligger ännu lite för nära, behöver bearbetas mer.

Jag grämer mig lite över att jag inte minns hur boken hamnade hamnade hos mig. Jag hittade den i bokhyllan, efter att jag tänkt att jag skulle läsa den. Har jag fått den av någon? Har jag köpt den och sedan glömt den? Jag har nog koll på hur jag har fått tag på nästan varenda bok i min bokhylla, men inte just denna!

5 kommentarer:

  1. Åh, det låter kanske som en bok som skulle kunna få mig att bli betagen också. Jag läser på rätt bra för tillfället, men det är så tråkigt att jag inte blir det minsta överväldigad.

    Annars är det precis likadant med mig; jag minns också nästan hur varenda bok jag äger har hamnat i bokhyllan. Jag skulle nog kunna driva en helt egen blogg som hette Om hur böckerna hamnade i bokhyllan, men frågan är om det egentligen skulle vara särskilt rolig läsning mer än för mig själv. Man får nöja sig med att då och då flika in lite sådan information på köpet.

    SvaraRadera
  2. Ja, läs den! Fast jag lovar inget. :-)

    Det lustiga (eller kanske helt naturliga?) är att hon och hennes man skriver väldigt lika. Samma teman, liknande berättarteknik, kanske t.o.m. liknande språk. Så, gillar man Jonathan Safran Foer så gillar man garanterat Nicole Krauss - och vice versa.

    SvaraRadera
  3. Låter som en bra bok! Har varken läst Krauss eller maken hennes.

    SvaraRadera
  4. Jag köpte genast boken efter att ha läst din blogg. Den fick bli mitt skönlitterära sällskap på egyptenresan.

    Det är sällan jag läser en bok så långsamt, alltså verkligen LÄSER. Och läser om. Går tillbaka till ett annat kapitel, viker hundöron där det gjort som mest ont. Och det är inte ofta jag direkt efter att ha läst ut en bok känner att jag vill läsa den igen. Nu! Men den får vila från mig ett tag. Jag tror jag läser något av min favvo Wassmo emellan.

    /Susanna (Venenon alltså.)

    SvaraRadera
  5. Lilla O: Då har du flera fina läsupplevelser framför dig!:-)

    Susanna: Vad glad jag blir att du gillade den, och att bloggen kunde inspirera lite! Vi får prata om den när vi ses nästa gång!

    SvaraRadera