Vem är det som bestämmer i ditt liv?

Åsa Nilsonnes självhjälpsbok om medveten närvaro borde jag väl ha läst redan när den kom ut 2004. Och när jag nu har identifierat den tanken ska jag tänka "jaha, där kom en dömande tanke, det var bara en tanke, nu har jag tänkt den, nu kan jag låta den passera". Ut genom det öppna fönstret bara, lilla tjuvnypstanke! Upp med andra skådespelare på den inre scenen!

Jag kan omöjligt läsa Nilsonnes bok enbart som psykologifördjupning, utan att relatera till mig själv. Den har ett läsartilltal som gör att man måste se sig i spegeln. De första sidorna i boken kände jag att detta inte alls var för mig. Jag är bra på att leva i nuet. Jag är ibland alldeles överdrivet bra på att leva i nuet, och skulle snarare behöva övning på att inte tänka så mycket på varje liten sak jag företar mig. När jag läste vidare hittade jag ändå mer än jag först trott som jag kunde ta med mig och ha nytta av. Som detta att låta dömande tankar passera. Det krävs sannolikt en del träning, och jag bör nog läsa dessa partier fler gånger, men jag känner att detta kan komma att vara till stor hjälp.

Även det myckna nu-levandet har Nilsonne en lösning för, som hon kallar tidsfönstret. Att leva i nuet kan alltså betyda olika saker beroende på vilket tidsfönster som nu syftar på. Det kan och bör vara olika beroende på sammanhang, men poängen är väl att det omedelbara nuet alltid ska vara en del av det fokuserade tidsfönstret.

Som gammal teaterräv med förkärlek för liknelser, speciellt i psykologisammanhang, applåderar jag allt prat om den inre scenen, rollbesättning, skådespelare och repliker. Det blir en liknelse jag lätt kan förstå, använda mig av och bygga vidare på. Allt satte sig dock inte fast efter en första läsning, så jag måste skaffa mig ett eget exemplar att läsa om och göra undersrykningar i.

Vem är det som bestämmer i ditt liv? ger inte en fullständig lösning på alla problem, men jag tror att alla skulle kunna få ut något av den. Ibland får Nilsonne det att låta för enkelt - äter du för lite gör du si, äter du för mycket gör du bara tvärtom - och ibland är det kanske just så enkelt som hon får det att låta, om man bara ger det en chans och går in för det.