Dagen har känts så oerhört dyster. Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen. Var sjuttonde person i landet tyckte igår att detta parti är det bästa landet har att erbjuda. Det går inte för mig att låta detta gå obemärkt förbi.
Jag tänker mig att bokläsning rimligtvis borde fungera som ett skydd mot främlingsfientliga åsikter. Att läsa om hur andra människor upplever världen, oavsett om dessa människor lever på ett glättig chiclit-moln, i en socialrealistisk diskbänksverklighet eller i en skruvad fantasyvärld, borde vidga perspektiven och göra dig mer ödmjuk. Men det är klart, det finns också gott om litteratur som bara befäster bilden av "främlingar" som omöjliga, som delar upp folk i onda skurkar och goda hjältar och målar upp enkla, onyanserade shabloner av grupper och människor. Ändå blir jag storligen förvånad av undersökningen som Bokomaten berättar om idag, där 17 av 461 tillfrågade bibliotekarier uppger sig rösta på SD.
Bokhora uppmanar idag till engagemang, och lovar att trycka på mångfald och öppenhet under hösten. Nu gäller det att visa var man står! En svensk tiger alldeles för mycket, men extremisterna är högljudda, inte minst på nätet. Jag för min del tänker fortsätta att i handling ta för givet att människor i min omgivning inte röstar på SD (även om jag under hela dagen gått runt och grunnat på vilka av alla jag mött som gjor just det), för det borde vara alldeles självklart. Visst har vi åsiktsfrihet i Sverige, men det betyder inte att det inte finns idiotiska åsikter.
Vad ska man läsa då, för att få insikt i andra människors situation och kunna känna empati med främlingar? Jag skulle rekommendera Mobergs utvandrarserie. Har du fler förslag?
nu ska jag väl inte skoja, men Moberg berättar ju om människor som lämnade Sverige, det önskar väl detta parti...
SvaraRaderaJag tycker Moberg är bra, det visar ju på hur svårt det var försvenskar att tvingas flytta till ett nytt land, det kan SD lära sig av.
SvaraRaderaJag har inget lästips just nu, men jag sitter här och gapar, sedan jag precis sett att nästan 16 procent (!!!!!) av väljarna i min valkrets har röstat på SD. Det är det näst största partiet – större än s. Bara m toppar (och det är jag ärligt talat inte så glad över heller).
SvaraRaderaSka jag våga mig på en analys så har SD fungerat som en utväg för många som inte tyckt varken röd-grönt eller blått varit alternativ. En slags reaktion på polariseringen och tudelningen. Det förklarar inte allt, men jag tror att det förklarar en del. (Men man måste ju ändå tycka att SD:s politik är "okej" för att ge sin röst till dem.)
Böckerx3: Det var precis så jag tänkte. Och det är inte så ofantligt längsedan som svenskar faktiskt tvingades bli invandrare i bl.a. USA.
SvaraRaderaVixx: Hu, vilket mörker!Jag tror tyvärr att många röstat utan att veta särskilt mycket alls om deras politik.
Guillous Arn-böcker kan ju vara något förresten. De skrevs ju just i syftet att visa dagens rabiata svenskar att Sverige fått allt svenskt utifrån.
SvaraRaderaAha, de har jag inte läst. Borde jag?
SvaraRaderaL: Nä.
SvaraRadera(Alltså de har ett par höjdpunkter, även om andra boken är vådligt tråkig. Men du kommer inte gilla dem nåt vidare, och kan satsa din tid på något annat, bättre. Eventuellt läsa dem när du blir pensionär om du läst alla bra böcker då. Men the average SD-väljare gillar dem säkert.)
Vill du förstå hur dom funkar kan rekomendera Mikael Shremers Why do people belive weird things.
SvaraRaderaRasism bygger på fördomar och är svåra att nå med rationella argument. (Den upplagan jag har har ett extra kapitel som är riktigt intressant, Why do intelligent people belive weird things) Den handlar om vad det är som lockar med rasism, bigfoot och flygande tefat tex
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0285638033
Det är nog svårt att genom en bok eller argumentation få människor att ändra sig. I alla fall riktigt extrema och fördomsfulla människor. Det kan funka på de som står och trampar och inte riktigt vet vad de tror, tänker och tycker.
SvaraRaderaJag tror möten är lösningen. Och då inte i demonstrationståg eller debatt. Utan riktiga möten. För lär man känna någon, få höra hans eller hennes berättelse eller bara se sig själv speglas i den personen är det svårt att säga - "ut ur vårt land".
Lite naivt av mig kanske men jag tror faktiskt på det.
Jag har dessutom sett det med egna ögon när det gäller homosexualitet.
Homofober som på ett naturligt sätt har fått träffa och lära känna homosexuella kan inte se dom i ögonen och säga: "du är äcklig och onaturlig".
Självklart finns det undantag men vårt stora, stora problem är segregationen. Där MÅSTE politikerna och även vi andra ta ett mycket större ansvar.
Kanske behövde sd komma in i riksdagen för att vi äntligen ska fatta det...
Ja, men efter den här lilla utläggningen vill jag ändå ge ett boktips - Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari.
Jag ville också rekommendera "Kalla det vad fan du vill". Är själv invandrare och tyckte inte att boken uppfyllde mina förväntningar, men den slår definitivt sönder flera fördomar om invandrare från muslimska länder.
SvaraRaderaMymlan har också skrivit om läsning som reaktion på SD: http://mymlanthereal.wordpress.com/2010/09/21/dag-tva-las-pa/.
Socialistsimon: Tack för boktipset! Han verkar ju ha skrivit en hel del som jag gärna skulle läsa!
SvaraRaderaMikaela: Ja, visst är möten rimligtvis mer effektivt än böcker, men ibland kanske man kan råka träffa en person eller ett resonemang i en bok som man inte skulle våga närma sig eller lyssna till i verkligheten? Jag menar förstås inte att böcker är Lösningen, men det är ju en väg, åtminstone, som du säger, för dem som egentligen inte är så extrema.
Kalla det vad fan du vill är också ett bra tips! Den har jag ju läst t.o.m.
Hej Sonja!:-) Jag var tvungen att läsa tillbaka om hur vi diskuterade boken på träffen och insåg att du inte var med den gången. Tack för länken!
Jag föreslår även Fogelströms Stadserie. Den borde även bota alla nyliberaler... .
SvaraRadera